I lördags var jag och Isabel uppe med tuppen för att hinna åka hela vägen ut till Bassholmen innan hingstarna skulle släppas på sommarbete kl. 12. Vi ville va
ra där i god tid för att hinna reka ön lite innan och så klart få bra plats att fota på.
Vid 10-snåret var vi framme vid båtarna som i skytteltrafik fraktade folk över till Bassholmen. Mer (Isabel) eller mindre (Jenny) elegant kom vi på en båt och 5 minuter senare steg vi i land på Bassholmen. Nu hade vi två timmar på oss att utforska ön och det jag var mest intresserad av; hur fick dom hästarna ut på ön. Vi hade fått direktiv av vår kapten hur vi skulle gå för att komma dit men Isabel och jag hade lyssnat med olika öron så tämligen förvirrade gick vi åt ett håll som vi i varje fall sett att han pekade åt. Efter en stunds promenad (där vi följde efter folk som såg ut som dom visste vart dom skulle) så var vi framme och jag måste nog säga att jag blev lite överraskad. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men det jag såg var en smula primitivare än jag hade förväntat mig.
En pråm med staket runtom som drogs fram och tillbaka av män med en och annan muskel i armarna. Jag avundas inte deras jobb. På ena sidan fick dom slita och dra en pråm med två hästar och några folk på och det känns ju som att det borde göra ont lite här och var efter en stund. På andra sidan å andra sidan så fick dom ju dra tillbaka en tom pråm men dom hade ju jobbet att försöka övertala hingstar i olika storlekar och temperament att det är en BRA idé att åka en vinglig farkost över vattnet…
Det var för övrigt här jag såg HONOM för första gången. En liten, gul, kaxig och söt så in i hundan-krabat som jag i mitt huvud senare kom att döpa Troublemaker. För han var en sådan. Liten på jorden men… gigant i sin egen värld!
Klockan tolv skulle hingstarna släppas genom att alla stod i hagen
och på given signal så skulle alla hästar släppas på en gång. Jag och Isabel hade i god tid sett ut ”den perfekta platsen” så vi slog oss ner i gräset och väntade. Som tur var så hade vi bästa vädret så efter en fika och lite slummer på filten så var det inte så himla illa att vänta. Faktiskt riktigt njutbart! Men klockan 13.30 stod folk och fä fortfarande och väntade på att hästarna skulle släppas och då kröp otåligheten i oss alla.
Tio minuter senare kom signalen vi alla var där för och lugnet förvandlades till kaos på bara några sekunder. Marken vibrerade när 20-talet hingstar bildade en flock och började galoppera runt i hagen. Vid något tillfälle sprang dom bara några meter från där
och jag Isabel satt och då fick det allt bli en liten bön om att hästarna såg både oss och staketet…
Efter en stund blev dom mer stillastående och kivades för att bestämma vem som skulle bli herre på täppan under sommaren. Troublemaker hade ju så klart redan utsett sig själv till ”King of Bassholmen” och jag fick en känsla av att många av dom större hingstarna lite roat lät honom hållas. Både jag och Isabel fick överansträngt våra kameror, ni vet så där att minneskortet inte riktigt hinner med i svängarna, men det gick ju så snabbt och det var så roligt! Inte helt lätt det där att fota djur för dom gör ju inte riktigt så som man räknar med. Hela dagen var helt fantastisk och jag rekommenderar varmt detta till var och en av er där ute till nästa år! Man behöver inte vara hästintresserad för att uppskatta detta. Bassholmen bjöd på härlig natur och ett charmigt vandrarhem där man kunde köpa fika och gott!
Nu avslutar jag den här lilla berättelsen med några bilder till och ni får själva försöka se om ni hittar Troublemaker (om ni inte redan sett honom)…
//Jenny
Ps. Jennys foton. Isabels får ni nog se på en och annan närvarotävling framöver…